Karl Annerssa i Björnbo
I ”högtiden” efter fransk-tyska kriget drog sig en del närkingar till bergslagen såsom en guldgruva. En bland dom var Karl Annerssa i Björnbo och hans Maja Stina. Karl Annerssa var nog stor i orden och liten på jorden. Han var nämligen tämligen småväxt. Karl Annerssa var tämligen pratsam ute bland folk. Elaka tungor sade, att han var sådan för han hann aldrig säga något för Maja Stina förde ordet för det mesta.
Karl Annerssa berättade om den tidens slagsmål, som hörde till den tidens folknöjen. Han var alltid försedd med en liten påse av tunt tyg och påsen var fylld med fin aska. Då han blev överfallen drämde han till motparten i ansiktet med påsen så de blev blinda. Han omtalade, att då motparten efteråt relaterade slagsmålet så sade de alltid att ”vi hade rätt om inte den lille med askepåsen varit med”.
Karl Annerssa hade en son Anders Petter, som var med och arbetade i skogen. Men så uppenbarade sig en omkringvandrande skräddare, som hette Palmqvist, som slog sig ned vid Björnbo och började skrädderi. Anders Petter flyttade från arbetet i skogen och började hjälpa Palmqvist med att sy. Anders Petter blev så småningom själv skräddare och Palmqvist drog sina färde. Palmqvist var också närking. Han hörde till det vandrande hantverkareskrået, som fanns förr i världen. Palmqvist hade sina egenheter, som tog sig uttryck på en del sätt, han talade om efteråt, att han hörde surr i verktygsväskan. Han läste en del samt om han fick böra att någon blivit änka, så kilade han dit och tröstade änkan. Han tog det som en kallelse.
Efter Karl Annerssa blev det en del uttryck, som barn med förtjusning härmade: ”Maja Stina, Maja Stina, skynda dig upp på vinden och hämta ned skinnematsäcken med näverfängslar i ”.
Sonen Anders Petter slutade med skrädderiet och flyttade till Sandsjöhöjden och blev jordbrukare och skogshuggare på nytt.
Karl Annerssa flyttade med till Sandsjöhöjden och dog där.