20 sept. 1957
”Släpa dagg” i midsommarnatten
Handlingen försiggår i början av 1880-talet.
Medverkande: Carl Johan Funke, boende i Rlyttarbacken.
Hjalmar Samuelsson, ” ” Klingtorp.
Passivt medverkande utan att veta om det Björnkul-Maja hustru till Emanuel, boende i Björnkula (Hjärpnästorp).
Handlingen försiggick på åkrarna nedanför gården på Byttarbacken och landsvägen. ”Daggsläparen” sprang emot Björnkula för att göra saken mera trovärdig. För att f örstå handlingens rätta innebörd bör man veta, att Carl Johan Funke trodde på all sorts vidskepelse samt att, om någon på midsommarnatten drog ett lakan över grannens gärde så att lakanet blev vått och sedan gick hem och vred det våta ur lakanet över egna ägor, så följde musten ur grannens gröda med till de egna ägorna.
Hjalmar Samuelsson var noga införstådd med att Carl Johan Funke var vidskeplig i hög grad samt att Björnkul-Maja var ansedd som en framstående trollkäring, som var kunnig i dylikt och drev trolleri med framgång, enligt Carl Johan Funkes åsikter.
Till Hjalmar Semuelssons kännedom hade kommit, att Carl Johan Funke hade saknat något av sina husdjur och var ute i midsommarnatten och letade efter detta. Allt detta föranledde Hjalmar Samuelsson att kläda sig i kjolar och förse sig med ett lakan och invänta Carl Johan Funkes hemkomst på midsommarratten från det han letat efter sitt husdjur. När så Carl Johan Funke kom hem, gick det ett kvinnfolk över ägorna släpande på ett lakan. Fanke var i sina bästa år och sådant skulle ej få förekomma, så det blev löpande efter det förmenta kvinnfolket, som enligt Funkes övertygelse var Björnkul-Maja, och Hjalmar var ju bara en pojke så det gällde att hålla undan, vilket beredde vissa svårigheter på grund av de dåtida långa kjolarna. Kursen måste ju styra på Björnkula för att få den rätta effekten, så att Funke skulle styrkas i sin övertygelse, att det var Björnkol-Maja, som var ute och sög must ur hans åkrar och ängar genom daggsläpning. Enligt Hjalmars senare berättelse trodde han, att han knappast kunde klara sig, han måste hoppa över två gärdesgårdar, om gick på var sin sida av enlandsväg. Då han hoppat över båda gärdesgårdarna. fanns en del buskar, som kan kunde gömma sig bakom och lägga ihop lakanet och taga av kjolen och den skumma natten var ju även en hjälp i någon mån.
Funke berättade sedan för alla han träffade, att Björnkul-Maja hade släpat dagg hos honom midsommarnatten. Han berättade, att käringen hoppade över skigårdarna (gärdesgården) som en vante. De flesta, som hörde berättelsen av Funkes mun, ansåg att Funke talade osanning, som han delvis ansågs göra i ganska vidsträckt omfattning. En del ansåg, att Finke talade sanning, och berättelsen flög vidare, och ansåg historien bekräftade vilken stor trollkäring Björnkl-Maja var. Att de på historien troende ej frågade varför Funke gick de få stegen hem till Björnkul-Maja och såg efter om hon var hemma, det tillhör väl finkänsligheten på landet att försöka tränga in på djupet på historien. Alltnog det fanns två partier, ett som trodde att Funke ljög och ett som ansåg att det var Björnkul-Maja som släpade dagg. Historien gick genom decennier med litet till lägg då och då.
En tid efter det daggsläpningen hade verkställts tyckte Hjalmar att han behövde ha någon att dela sin glädje med. Han gick då till Moster i Grinna och berättade historien för henne. Hjalmar visste, att hon kunde tiga och ej föra historien vidare, varför det gick att tala om historien osminkad och med de rätta deltagarna. Moster i Grinna förebrådde Hjalmar för detta spratt och sade ”hur kunde de göra så, när du vet vilka stora ovänner Funkes och Björnkul-Maja var förut”. Hjalmar genmälde, att när de var så dumma så att de var ovänner förut, var det ju bara bra att blåsa under elden litet, annars kunde de kanske gå och bli vänner.
Moster i Grinna bar på historien i många år, till dess att Hjalmar för längesedan hade flyttat från trakten och var stins vid Kortfors. Då berättade hon historien för mamma. Så en vacker dag kom Jan Petter i Ryttarbacken och berättade för mamma vilken otäck trollpacka Björnkul-Maja var och vilken dålig grannsämja det var mellan Funkes och Björnkul-Maja.
Då Jan Petter berättade historien för mamma, hade Funkes flyttat från Ryttarbacken. Mamma upplyste Jan Petter om att han hade rätt i så motto,
att daggsläpningen hade försiggått men att det var Hjalmar, som hade dragit
lakanet. Men då hade så lång tid förflutit, att det ej fanns många kvar av dem, som hade haft olika åsikter om daggsläpningen, så sanningen hade nog ej den rätta effekten som den borde ha haft.
Historien om daggsläpningen spreds äventill Nora stadd, Axel Eriksson hade hört den, men den hade ju förbättrats och ändrats till det bättre om man vill. Skulle daggsläpningen ha den verkligt rätta effekten, skulle den som drog lakanet vara helt naken. I Nora berättades historien så, att Björnkul-Maja hade infångats naken och transporterats i detta tillstånd ned till midsommarnattsfesten vid Stadra. En god historia skall ju förbättras och läggas till så att den får rätta effekten. Sanningen är det ej så noga med.