Rockesholms handelsbod.
Vid Rockenholms bruk fanns en byggnad, som bruket hyrde ut till handelsbod till olika innehavare. Intill år 1900 innehades denna affär av Olsson och hans maka. De var barnlösa. Affären hade ett visst anseende bland ortens befolkning på grund av dålig städning samt affärsinnehavarnas mindre personliga renlighet. De döptes för enkelhetens skull till ”Grisen” och ”Soa”, som ju var enkelt och bra och träffande. Butiksdörren var försedd med fjädrande ringklocka. Innanför dörren till vänster stod silltunnan på vanligt sätt. I taket hängde träskor, hästskor och vanliga skor etc. Sirapsfatet med sin kran stod bakom disken, där ”Grisen” tappade i sirap i av kunden medhavda kärl. Då kranen stängdes, så hängde ju en droppe kvar på kranen, som ströks av med ”Grisens” ena pekfinger, varefter detta slickades av honom, samtidigt som han konstaterade att ”sirapen är så söt och god”.
Det var ju god varukontroll och reklam för varan. Handelsboden var modern i den bemärkelsen, att magasinet var omedelbart anslutet till handelsboden genom en dörr. Både magasin och handelsbod hade trägolv med råtthål. En gång jag var där hade ”Grisen” hämtat en säck med vanliga runda skorpor. Det var ju besvärligt att förvara skorporna i säcken, varför skorporna hälldes ur i ett stort såll, som ställdes på magasinets golv. Sållet var ett vanligt gödselsåll men det var nytillverkat och rent, men råttorna i magasinet hade nog bra föda. Skorporna skickades i en vanlig säck, detta var den tidens emballage. Socker såldes efter tidens sed som bitar från sockertoppar och det var ju inget fel, råttorna åt ju inte socker. Handelsboden är riven och jämnad med marken. ”Grisen” och ”Soa” drog sig tillbaka till egendomen Sörby, som ligger någon kilometer väster om Rockesholm. De hade förut köpt egendomen. De levde på boskapshandel och ryktet förmälde, att det var något hemskt i deras ladugård med vanskötta djur.