1 febr 1958.
Vargkröksspökena
Vintern 1887-1888 spökade det vid Vargkräket, ett mindre ställe som ligger efter landsvägen emallan Stadra-Rockesholm. Närmaste grannar är Skärhytte by.
Stället beboddes under tiden, som spökerierna pågick, av ett äldre par, Hedberg och hans hustru, samt en flicka i tonåren, en släkting till paret Hedberg. Dessutom var en svenskamerikan Lars Frik Hedberg hemma. Han var son till paret Hedberg.
Jag hörde berättelsen om spökerierna under min uppväxttid och även senare, dessutom har det skrivits en del om dem. Vad som är sanning och vad som verkligen hänt, är ej gott att säga. Berättelserna har avsevärt skiljt sig från varandra. Jag har dessutom ej träffat någon, som sett något hända, utan blott sådana, som sett det som hade hänt, dvs efter det att det hänt, men ej själva händelsens gång.
På Vargkröket bodde före Hedbergs tid en dalkarl, som hette Lindqvist. I och med det att han var från Dalarna gjorde enbart det att han ansågs vara trollkunnig. Detta var allmänt talesätt, att en dalkarl han var trollkunnig, så det var bäst att vara vän med dalkarlarna.
Talet gick, att då Lindqvist blev beordrad att flytta från Vargkröket för att Hedbergs skulle bosätta sig där, så hade Lindqvist sagt till Hedberg, att ”du kommer icke att vara ensam där” vid Vargkröket. Detta uttalande hade gjort. att Lindgvist allmänt ansågs vara upphovet till spökerierna. Att Lindqvist ej var glad att flytta från Vargkröket får ju ses mot den allmänna bostadsbristen, som härskade i Bergslagen då. Lindqvists vidare öden har jag ej hört något om.
Själva spökerierna skall ha bestått i att olika matvaror hade blandats med varandra, exempelvis på vinden förvarat salt respektive malt hade blandats med varanda. Dessutom blev svenskamerikanen Lars Erik Hedbergs finkläder sönderrivna på så sätt att det såg ut som ett rovdjur hade rivit med klorna. Att kläderna var sörderrivna såg omdömes gilla personer efteråt, men ej själva händelseförloppet då det skedde. Dessutom skulle uppbäddade sängen ha stjälpt ut åt golvet utan någon anledning. Ingen sagesman har talat om att de hört några spöken utan allt hade skett i tysthet. Jag minns mycket väl paret Hedberg, men jag var blott i småskoleålder, så då fattar man inga spöken.
Alltnog paret Hedberg ansåg det var bäst att flytta och hade beställt stjuts för att flytta och Erik Pers Alfred i Skärhyttan var där och skulle verkställa flyttningen. Det skulle kokas kaffe i en kaffepanna med tre järnben. Då kaffet skulle avnjutas, hittades kaffepannan stående på en byrå med Lars Erik Hedbergs lösmanschetter omkring benen samt med Erik Pers Alfreds vintermössa nerddragen över locket på kaffepannan. Historierna gick att Erik Pers Alfred gick fram och tog sin mössa av kaffepannan samt sade ”vad har ni med min mössa att göra”. ”Ni” det skulle vara spökena det.
I Skärhyttan bodde Doktor Anders. Han hade namnet Doktor Anders ej på grund av sin kunnighet, utan på grund av att han tjänat dräng hos en doktor. Spökerierna var ju allmänt kända och att Hedbergs tänkte att avflytta, vilket gjorde att Doktor Anders uppträdde då avflyttningen skulle ske samt sade till Hedbergs, att han skulle ligga en natt i Vargkröket och taga bort spökerierna. Så skedde och Doktor Anders låg kvar i Vargkröket över natten och se spökerierna upphörde alldeles och Hedberg bodde kvar i Vargkröket. Men Doktor Anders blev uppsagd från sin arrenderade egendom i Skärhyttan, så de var nog inte så rädda för Doktor Anders trollkonster. (Inom parentes skulle Doktor Anders ha sagt,”att jag tjänar mera den dagen, jag ligger hemma på sofflocket och tänker än den dagen, då jag arbetar i skogen eller på åkern”.)
En historia gick att Bergmästarens fru i Nora skulle ha kafferep en eftermiddag och då hade hon lånat hem Lars Erik Hedbergs kläder till påseende från en dotter till Hedbergs, som bodde i Nora och fått kläderna för lagning. De sönderrivna kläderna lades upp på salsbordet för betraktande och just som avsyningen pågick som bäst, så lossnade takkroken, som bar upp den tunga taklampan. Det varslade om fortsatta spökerier, varför bergmästarefrun hastigt sände hem de sönderrivna kläderna till Hedbergs dotter och måg.
Hedbergs måg i Nora, som var en omdömesgill man, ansåg att i Vargkröket hade ej förekommit några spökerier alls, utan att det var den flicka som vistades i Vargkröket, som utförde spökerierna på egen hand, och det finns ingenting som motsäger detta. Det fanns ingen som bevakade flickan utan hon kunde mycket väl hinna att utföra spökerierna. Dessutom tyder ju spökeriernas slut på att Doktor Anders hade talat förstånd med flickan.
Så här långt efteråt har ju allting förvanskats och tillagts mycket av det som verkligen kan ha tilldragit sig. Det som står kvar är ju blandningen av matvarorna samt de sönderrivna kläderna, men som sagt det kan mycket väl ha utförts av flickan.
Själva läget av Vargkröket inbjuder enbart det till spökstämning. Närmast stället ligger ett kärr och omedelbart intill kärret reser sig ett brant bergparti med en vertikal bergvägg, det s k Tjusaherget.