Tidsbild från 1800-talets mitt
”Moster i Grinna” (Anders Andersons hustru i Grindtorp) berättade:
På den tiden, då det kördes ”foror” på landsvägen mellan Mora och Grythyttan hände en del saker och ting, som för nutidsmänniskor i bilåldern förefaller obegripliga, men den som levat före bildåldern förstår saken bättre. Det kördes stora ”foror” mot först Örebro och Arboga och efter järnvägens tillkomst i Nora i mitten av 1850-talet, och efter denna tid till Nora. ”Fororna” mot städerna bestod av järn och ’fororna” från städerna av spannmål och övriga livsförnödenheter. Detta körande med foror pågick till dess att Bergslagsbanan blev färdig på 1870-talet. Tidpunkten, då händelsen som Moster i Grinna berättade om måste alltså ha varit någon gång före 1870.
Moster i Grinna och hennes man bodde den lilla grindstugan (om ett rum), som låg alldeles vid vägkanten, den nuvarande stugan var ej byggd då. En kväll, då forkörare kom från Norahållet, lämnade de in en ”forkörare” till Moster i Grinna. Han hade blivit överkörd ute på landsvägen och var fullständigt hjälplös. Han bara lades in där och de andra gubbarna for sin väg. Någon läkare eller sjukkunnig person fanns ju inte att tillgå. Forbondens tillstånd försämrades och han kunde blott förtära välling, kokt på vatten och mjöl. Det gick några dagar och så dog forbonden och liket flyttades ut i uthus. Sedan kom ju andra forbönder förbi Grinna och fick meddelande om dödsfallet och meddelade det norrut. Det kom så småningom folk norrifrån och hämtade liket med sig och så var det inget vidare med saken. Så enkla var den tidens seder, inga läkare, inga ambulanser, ingen telefon, ingen medicin, på sin höjd litet trolldom som läkemedel. Nutidsmänniskan sitter år 1962 och skriver detta samtidigt om man ser TV. Den omtalade händelsen ligger då ungefär 100 år tillbaka i tiden.