Einar

Då seklet var ungt fanns det en ungdom som allmänt bara kallades för Einar. Hans rätta namn var visst Einar Israelsson och hade kommit från Landsvägstorpet. Han var en tid drängpojke hos Johan Fahlberg på Nedre Greksnäs. Han var tjänstvillig och på kvällarna hämtade han hem korna, som gick lösa i skogen, hur sent som helst. Han brukade hämta hem korna, som gick i flock från alla tre gårdarna från Nedre Greksnäs. Han drev koflocken med samma ljud som en hund driver hare och med en väldig fart hemåt. Det påstods att korna var så rädda då de kom hem att de skelade med ögonen.
Det var inte enbart arbete, som upptog tiden, det fanns underhållning också. Fengemåls hade just börjat och Einar var självfallen besökare överallt där det hände någonting. Han berättade efteråt själv: ”Elin Funke var där och spelade orgel – det lät som då de drar ett tröskverk – och Axel Funke stod bredvid och knäppte på en mandolin och det lät som då de sticker ett solöga i en brems”. Andakten var nog hög hos Einar, det kan man förstå. (Solöga i en brems var ett kvalificerat djurplågeri. En stor brems befriades från bakkroppen, som ersattes med ett solöga, varefter bremsen skickades iväg och då frambringade ett surrande ljud.) Einar emigrerade till Amerika och har ej mera avhörts.