Febr. 1958
Greksåsar som badort.
Omkring sekelskiftet 1800-1900 var Grecksåsar på sommaren en badort med både järnkälla och gyttjebad.
Till badhus hade apterats sexmansgårdens brygghus, som försetts med kraftiga träkar och dito kraftiga baderskor, som behandlade kranka personer med gyttja.
Emellan gyttjebaden var de kranka personerna uppe till järnkällan i kolskogen och drack järnvatten i obegränsade mängder.
På sommaren, då badanstalten var öppen, var Grecksåsars by överbefolkad av alla badgäster, som bodde i rum och på vindar och garderober.
Fru Schill, folkskollärarinnan, som var byns salt, hon skulle bada först på morgnarna, innan någon använt karen. Hon sade, att hon ville inte bada i kar som de lortiga Greksåsarborna hade använt.
Badningen började kl. 7 på morgonen, men fru Schill hade svårt att vakna till den tiden, så det hände att hon inte kom som första badgäst till skrubbinstitutet, som hon kallads badhuset. Fru Schill kunde sköta ett gräl på ett förstklassigt sätt så det blev ju oljud då hon ej var den första som badade på morgonen.
Noraborna utnyttjade Greksåsar som badort i hög grad.
Den hälsobringande gyttjan skruvades upp ur den åker vid badhuset, som nu landsvägen går tvärs över bakom det dåvarande badhuset.