Tidsbilder
Motsättningar emellan folk från Bergslagen och slättbygden har väl alltid förekommit och tagit sig uttryck på olika sätt, bland annat i en del ordspråk. I bergslagen gick ett ordspråk ”det var bra att det inte var kolarsot” sa närkingen då oxen släppte avföringen på smörgåsen (kolarsot = sot från träkolet).
Moster i Grinna (Grindtorp)
Hon levde till år 1916. Hon hade alltid till ordspråk ”en människa skall alltid skita i kluten två gånger i sitt liv, dels som nyfödd och dels då hon skall gå hädan”. Hon hade ett strävt sätt och en livserfarenhet under sitt långa liv, hon blev 86 år gammal. Hon hade haft vå barn, som dog som småbarn. Hon saknade dessa barn i sitt sätt som hade behövts för att mildra hennes sträva sätt. Hon hade sedermera två fosterbarn, som var släkt med hennes make, Anders Andersson.
Detta att skita i kluten, då man blev gammal, hade nog en otäck realitet för henne, då hon fick sköta maken Anders Andersson under många år, dels då han hade fått en lindrig hjärnblödning och blev som ett barn och dela efter en ny hjärnblödning blev helt liggande hjälplös. Det fanns ingen hemsyster eller någon som hade skyldighet att hjälpa till. Det var helt och hållet släktingars och goda grannars hjälpsamhet som fick träda till. Anders Andersson var ingenting att tala med under sin sjukdoms tid utan fick gråtattacker och hade bekymmer om huru penningmedlen skulle räcka till. Moster i Grinna fick då taga fram en stor portmonnä och visa att i denna låg flera blanka enkronor så det var ingen brist på medel. Anders Andersson blev lugn då han såg dessa enkronor.
Moster i Grinna brukade under sina mörka stunder under Anders Anderssons sjukdomstid berätta, att hon i sin ungdom hade blivit spådd av en zigenarkäring att hon ej skulle ha egna barn samt att hon ej skulle bli änka. Detta sista gick hon och ängslades för att hon skulle dö före Anders Andersson och detta med änka skulle gå i uppfyllelse.
Anders Andersson led även av reumatisk värk och enda botemedlet denna tid var värme och insmörjelse med ”Äkta Säterolja”, som åtminstone luktade så illa att en sjuk kunde bli frisk.
Under sin första sjukdomstid övertalades Anders Andersson av Qvick i Klingtorp att söka hjälp vid Loka Brunn. Jan Erik Qvick var gift med Anna Lotta, som hade varit fosterdotter vid Grinna. Anders Andersson kom till Loka och fick se giktbrutna och eländiga av alla sorter. Han blev alldeles fördärvad av att se eländet och bara grät över det han såg. Anders Andersson var ju nervsjuk och hade behövt en helt annan miljö än Loka Brunn.
Anders Andersson talade om kapellet i Galthagen, om det var färdigt. Han hade i sin krafts dagar talat om att det skulle byggas ett kapell i Galthagen, och detta spökade i hans hjärna under sjukdomstiden. Galthagen benämndes området emellan Björnkulan och Galltorp, som förr i tiden hade varit inhägnat och använts som slåtterhage till Stadra Herrgård. Gräset från denna slåtterhage transporterades sedan sjövägen till Stadra.